Uniform är OK. I krig.

Uniformen  är ett praktiskt plagg på många sätt. Jag kommer ihåg grundskolans uniform med vit skjorta, grå v-ringad tröja, svart kavaj och svarta byxor och polyesterslipsen med sina gula, gröna och röda ränder (om man använder Oxford-komma blir det gula, gröna, och röda ränder – men det är en annan sak och en annan historia). Dess ädla syfte att göra alla elever lika och sudda ut socioekonomiska skillnader i skolan. Något som i realiteten inte fungerar, det är som att sminka en gris. Man är vad man är ändå. Däremot var det bekvämt för man behövde aldrig fundera över vad man skulle ha  på sig. Och skjortan var strykfri.

Företeelsen med uniform är ju annars något man förknippar med krig. Stridande på samma sida hade samma uniform av praktiska skäl, nämligen för att undvika förväxling med fienden. Funktionellt och logiskt. Det var först under permission som deras yttre fick gå hand i hand med deras egen smak och personlighet. Eller ett fotbollslag för den delen. Den brittiske skribenten A A Gill beskrev svenskarna, eller åtminstone stockholmarna, vid sitt senaste besök: ”Alla ser likadana ut, alla klär sig likadant. För en utomstående är det väldigt lite som hjälper en att skilja en brevbärare från en bankman, en hora från en hemmafru”. Han beskriver stockholmarna som ”väldigt konformistiska och väldigt angelägna att passa in, eller kanske snarare att inte sticka ut”.

Och det är precis så jag ser dem. Stockholmarna (och svenskarna faktiskt) är oerhört receptiva för nya modetrender och det är ingen slump att stockholmarna är ”marsvin och labbråttor” åt internationella modeskapare – om det funkar här så funkar det där så att säga. Om det är svart som gäller så är alla svartklädda, om det är lumberjackrutigt så är alla lumberjackrutiga, om det är tweed osv… Även om tweed är otroligt snyggt, och har alltid varit. Så det så. Det är Följa John hela vägen in i garderoben.  Jag har många gånger undrat varför det är så. Är det för att svensken är trygghetssökande i hela sin uppenbarelse, är det för att svensken fick neutraliteten med vällingen?  Mr Gills påstående var inte menat som kritik, utan mer som ett konstaterande. Men erkänn att det ligger något i det.

Jag får inte ihop ekvationen riktigt. Människan föds som original, och borde förbli det. Ändå är strävan efter ofarlig och ospännande likriktning påfallande. Visst jag erkänner att jeans är jeans och ser ut på ett visst sätt, men lite fantasi och kreativitet borde man kunna kräva. Till och med de kreativa yrkena ”uniformerar sig”. Var är fantasin? Härliga personligheter undgår upptäckt p g a uniformssmittan. Istället för att bevara sin särart ger man efter för längtan att tillhöra, snarare än att avvika och göra avtryck. I rädsla för vad andra ska säga låter man bli att ta på sig de gröna skorna. Nej, gör uppror. Bejaka mångfald och personlighet. Gå med i kriget mot likriktning.Fast i din ”egen” skrud.

Nu kommer min slutplädering, och tillåt mig att tala i egen sak. I Oscar & Clothildes webbshop finns ett rikt utbud av saker valda med omsorg och god smak (det är ju jag som varit med och valt det…!!) som hjälper dig undvika likformigheten i hemmet. Inte sparsmakat vitt eller överdesignade solitärer. Nej, här hittar du till väldigt bra priser en mängd saker av olika karaktär med rötter i såväl franskt 1700-tal som skandinaviskt 1960-tal.  Som gör dig till dig.  Som hjälper dig slänga uniformen. Ja, det var ett säljande brandtal, men lita på mitt ord.