Alla vill ha utveckling, men ingen vill ha förändring.

Mmmm, det har sagts mycket om stil. ”Style never goes out of fashion”  myntades(?) av Gucci och många har använt den omvända varianten ”Fashion never goes out of style”. Det handlar hela tiden om tiden – samtiden – och hur vi försöker leva i samklang och harmoni med den. Ändå kramar vi krampaktigt det vi har och förhåller oss skeptiska, ibland rädda, inför det vi kan få.

För att fortsätta i Kierkegaards spår så kan man fundera över ett av hans citat: Alla vill har utveckling, men ingen vill ha förändring.  Tänk om  det verkligen är så… Att vi sitter vid stammen av våra livsträd (låt oss anta att det är äppelträd) och suktar efter frukterna som hänger längst ute på grenarna. Det är dem vi vill ha, men vågar inte klättra dit. Vi vill ut dit, vi vill utvecklas, vi vill smaka på frukten.Och jag säger bara: Börja klättra!! Det är  inte så svårt när du tänker efter, det behöver ju inte ske med jättekliv. Titta på din bostad t ex, titta på de saker du omger dig med. Beskriver de den du är eller beskriver de den du vill vara. Om det senare stämmer bättre, fråga dig då om det verkligen är vad du vill vara, den du vill utvecklas till.

Haha, känner att min filosofiska Kierkegaardhatt sitter på just nu. Jag gillar tanken på att medveten förändring leder till en slumpmässig utveckling, och att den utvecklingen blir den rätta om man (du) vågar lita på instinkten och magkänslan. Det du tycker är snyggt är förmodligen det också. Det är precis som med humor: Om DU tycker att det är roligt så finns det  en till som skrattar åt det. Och en till. Och en till.

Sensmoralen? Våga prova nytt, roligt, annorlunda, oprövat, klassiskt, gammalt och låt förändringen styra din utvecklingen. Vips, så har du både förändring och utveckling. Allt som krävs är ett öppet sinne och lite mod att gå utanför den gräns du vanligen stannar innanför.

Med (om)tanke /C